Dag: 24 februari, 2020

Sverigefinnar är en av Sveriges minoriteter och en stor del av varför finska är ett av Sveriges minoritetsspråk, en betydande del av svensk kultur och svensk historia. Just 24 februari är tydligen för att hedra Carl Axel Gottlund som föddes detta datum. Han hade ett stort intresse av språket och kulturen och grundade sverigefinska föreningen 1830.

Ättlingarna till de finska invandrarna som kom till Sverige har en rik finsk kultur att delge Sverige, men även sin egen Sverigefinska kultur som varken är svensk eller finsk. Sedan 2014 har Sverigefinnarna sin egen flagga, och sedan 2011 kan vi fira denna dag endast tillägnad dem.

20 februari 2020 laddade instagramkontot ”stoltsverigefinne” upp ett inlägg som jag personligen tycker är så viktigt för oss i Sverige att minnas. Våra minoriteter i landet har blivit diskriminerade och varit utsatta under många år, flera är det fortfarande. Men i takt med att Sverige förändras, flyttas också våra syndabockar och våra rädslor och förs över på andra utsatta grupper i samhället. Det är inte människorna som är onda, utan det är våra rädslor som förblindar oss för att se det vackra i varandra.

View this post on Instagram

”Människans liv med alla sina bekymmer och sorger är endast tillfälligt.” Så står det på Tensta tunnelbanestation i Stockholm. Dessa ord ger en spegel in i en förgången tid. När de skrevs, och Tensta/Rinkeby invigdes, i början 70-talet, utgjorde finnar en stor majoritet av befolkningen i området. I det politiska rummet talades det om lata finnar som kom till Sverige för att ta bidrag och samtidigt ta jobben från hederliga svenskar (hur nu det går ihop). Man oroade sig över att finnarna var för annorlunda, att de inte lärde sig språket, att de skapade ett parallellsamhälle i förorten. Idag har syndbockarna bytts ut, men argumenten är samma. Man omfamnar nu finnarna, kallar dem sina ”nordiska bröder”, trots att man aldrig förr (och fortfarande inte) ser dem som sina jämlikar, i förhoppning om att få landets största invandrargrupp, finnarna, på sin sida, och vända oss mot de andra invandrargrupperna. Gå inte på tricket. Minns historian. ”Ihmisen elämä huolineen ja murheineen Se on vain väliaikainen.” Tämä runo on maalattu seinälle Tenstan metroasemalla Tukholmassa. Nämä sanat antavat meille peilin menneeseen aikaan. Kun ne kirjoitettiin, ja Tensta/Rinkeby avattiin 70-luvun alussa, suomalaiset olivat suuri enemmistö alueen asukkaista. Politiikassa puhuttiin siitä, miten laiskat suomalaiset tulivat Ruotsiin sosialiturvan perässä, ja samaan aikaan ottivat kaikki työt lainkuuliaisilta ruotsalaisilta (miten se sitten toimiikaan). Pelättiin, että suomalaiset olivat liian erilaisia, etteivät ne opetelleet kieltä, että ne loivat oman yhteiskunnan lähiöissä. Tänään syntipukit ovat toisia, mutta argumentit samoja. Nykyään suomalaisia juhlitaan, meitä kutsutaan ”pohjoismaisiksi veljeskansaksi”, vaikkei meitä ole koskaan nähty tasa-arvoisina. Tällä tavalla yritetään käännyttää maamme suurinta mamuryhmää, suomalaisia, muita maahanmuuttajia vastaan. Älkää uskoko valheita. Muistakaa historiamme.

A post shared by Sverigefinskaungdomsförbundet (@stoltsverigefinne) on Feb 20, 2020 at 1:48am PST

Man omfamnar nu finnarna, kallar dem ”sina nordiska bröder”, trots att man aldrig förr […] ser dem som sina jämlikar, i förhoppning om att få landets största invandrargrupp, finnarna, på sin sida, och vända oss mot de andra invandrargrupperna. Gå inte på tricket. Minns historian (sic.).

Karelska piroger

Den här dagen ville jag försöka mig på något typiskt finskt och sökte runt lite. De här ”karelska pirogerna” kändes perfekta för mig och för den här dagen.

Vad jag tyckte:

Jag är mycket nöjd! Karelska piroger är fattigmansmat och det märks, men är mycket godare än jag trodde det skulle vara. Jag ser stora möjligheter att göra dessa igen, kanske som en kul förrät eller små-ät